Slaktbåge

Det finns en del föremål i museets samling som ännu inte kunnat sakbestämmas. Vi vet helt enkelt inte vad de är eller hur de har använts.

Bågen, som syns på bilden ovanför, var länge ett sådant föremål. Det är en bågformad pinne med inskurna hakar i ändarna, välbevarad och troligen tillverkad i gran.

Föremålet saknar sin originalfyndbricka så kontexten, det vill säga information om var på Vasa den hittades, är förlorad. Detta faktum har försvårat tolkningen av fyndet. Bågen har legat förvarad i ett magasin, på en pall för föremål som ännu inte kunnat tolkas.

Vid ett besök av kollegor som är marinarkeologer berättade de att de hittat ett liknande föremål under utgrävningen av fartygslämningar från 1600-talet på Blasieholmen i centrala Stockholm. Föremålet var en så kallad slaktbåge och mycket lik vårt föremål.

Vad är en slaktbåge?

En slaktbåge är ett slaktredskap som använts åtminstone sedan medeltiden. Det slaktade djuret hängdes upp i bågen för att underlätta styckning. Djurets bakben surrades fast vid inhaken i ändarna så att djurkroppen hölls utspänd och förhindrades att ramla ner vid delning. Bågen brukade hänga på en slaktkrok av trä. Flera fynd av slaktkrokar finns bland annat i Historiska museets och Stockholms stadsmuseums samlingar.

Eftersom vi inte vet någonting om var föremålet påträffades kan vi inte vara säkra på att den verkligen fanns ombord på Vasa vid förlisningen. Den kan ha hamnat på fyndplatsen vid ett senare tillfälle.

Idag används slaktgalgar av metall för samma ändamål.